Havet...ååå havet!!!

Visst ser det härligt ut....vågor i sanden

Jag verkligen älskar havet, dess oändlighet, ljudet, doften och känslan. Jag tror att jag älskar havet pga att vi växte upp på västkusten på somrarna när vi var små. Vi badade, fiskade krabbor och åkte båt...ja havet är en stor del av mitt liv.

Men vem älskar egentligen inte havet??? När man är vi havet så stannar tiden och livet leker helt plötsligt, det känns att man är nära kontinenten.

Men havet kan också vara skrämmande ibland, tex så skulle jag aldrig kunna dyka. Tanken att då få se ett vrak är skrämmande och jag få kalla kårar bara jag tänker på det. Ett vrak är nog det läskigaste jag vet...ett lik som ligger på havets botten....som en gång i tiden varit uppe på ytan och kanske seglat en familj som älskat sin båt, eller kanske en fiskebåt som försörjt några familjer......men allt annat som har med havet att göra älskar jag.

Havet är mäktigt...det kan vara helt spegelblankt och stilla eller så kan det vara meter höga vågor som kastar sig mot stranden eller klipporna, ja havet har verkligen två helt olika sidor....men vem har inte det??