Till minne av Mikael Ljungberg

Det var en gång när lyckan log mot den svenska idrotten. Medalj efter medalj trillade in i alla möjliga och sällsynta sporter som trappsimning, gevärskytte och ett otal andra.

Men en av dem mest beräknade gick till Mikael Ljungberg i brottning.

Alla var där, hela svenska hejaklacken bestående av en varierande åldrar med skiftande utsmyckning som ansiktsfärg, hattar och ramsor och hur ord.

En bit från dem hängivna reportarna satt självaste kungen och drottningen Silvia. Ivrigt på hejade av den svenska idrottstruppen och dem var ju så intresserade av just brottning. Spänningen steg oerhört efter att Mikael visade prov på alla brottar kunskaper.

Heja Sverige, Sverige ska vinna...ja termerna och brottar kunskaperna haglade i mun på varandra och snart gick det upp för svenskarna att guldet var nära och inom räckhåll.

Ni i slottet är ni klara?! Ropade klacken...Ja jamensan fattas bara, kontrade kungen och drottningen.

Och som många hade förutsätt...Mikael gjorde ingen besviken!!!

Direkt efter vinsten rusade han fram till kungen och gav denne i segeryra high five och basunerade "för Sverige" ropade Ljungberg.

För Sverige kontrade kungen och denna lilla klappband hade get kungen en liten finger visning i fysikens lagar.

Efter denna stora prestation var det dags för pressen att gå en rond med Ljungberg.

Det togs bilder på Ljungberg endast i paradisdräkter in smord i guld och självklart bilden med kunga husets representanter på plats.

Detta hade kunnat sluta väldigt bra om det inte vore sig för att kungen helt oanmält fattade ett kastgrep om Ljungbergs liv, och fick sätta en och annan kota till.

Man kan ju även ana om man studera bilderna att ansiktet känner av det fortfarande...och sagans sensmoral är att man ska inte slås med en man i glasögon...