Himlen kan vänta...

Var det någon som såg tv-programet Himlen kan vänta igår?
När jag läste om det igår dagens tidning så stockade det sig i halsen direkt och tårarna började rinna (har blivit extremt blödig och känslig sen lilla Kotten kom)
Dem lever verkligen en dag i taget och försöker njuta av varje sekund som dem har tillsammans med sina nära och kära...och inte som oss andra som tror att vi är odödliga och gnäller om minsat lilla motgång, och som tycker sig ha världens ilandsproblem jämt...

Jag klarade inte av att se programmet tyvärr....jag vet att jag är mesig!!! Men en massa tankar kommer tillbaka till mig...om min kompis C som gick bort i cancer för över ett år sen och min kompis mamma Y som också gick bort i cancer för några år sen...det är så fruktansvärt orättvist och hemskt....

Men mång av tankarna som kommer tillbaka är inte hemska eller otäcka utan glada minnen som jag har delat med C och Y....glömmer tex aldrig när jag och en kompis var på hotellet och kollade på fotbolls vm 94 när Svergie vann över Rumänien....alla skulle ut och fira på stan,folk åkte i sina bilar och tutade med flaggorna i högsta hugg...och min kompis C jagade mig över hela stan för att till slut fånga mig och slänga i mig i fontänen....jag var skit sur på honom just då! Men nu är det ett roligt minne...eller när han och hans tjej skulle flytta in i lgh över i samma hus och jag och min dåvarande kille skulle flytta in i deras gamla lgh. Vi skulle hjälpa dem att flytta upp saker,och när det var dax för dem stora möblerna som deras extremt tunga tv....vad gör C då??? Jo han sätter sig på toan.....typiskt honom :-)

Minna minnen till Y sträcker sig lite längre i tiden, då jag träffade henne första gången då jag var 4 år och hennes dotter F (som är som en syster för mig) kom till oss. Mamma var dagmamma på den tiden och Y hade en klädaffär som hette Barniceneter (tror jag) och hennes pappa hade JC butiken, så lilla F var långa dagar hos oss.
Ja iallafall....så glömer jag aldrig när jag och F skulle leka "råttor" hos grannen, och Y kom på oss....hon var så arg på oss för att vi aldrig kunde leka på våra egna tomter utan alltid var tvungen att vara på grannarnas tomt. Jag tyckte att hon var så vacker med sitt blonda hår och sina vackra ögon...

Så nu ska jag krama min lilla kille tills han vaknar och tycker att mamma är jätte jobbigt, för att tala om att jag ÄLSKAR honom så mycket....sen ska jag tala om för min man att jag älskar honom av hela hjärtat och sen ska jag säga allt det där självklara som man aldrig säger....