Jag skulle vilja vara en passionerad själ, en sån där kvinna som klär sig alldeles utmärkt i rödsprakande klänningar, som kan skälla ut en man efter noter och sedan bränna hans kalsonger på bål samtidigt som man med ett leende rätta till den svarta spets behån.
Jag vill vara en sån kvinna som har ett helvetes temperament, kunna bli jättearg, kunna gråta högt offentligt och kunna dansa het salsa så eldigt som ingen annan dansat förr.
Jag vill inte vara så fruktansvärt bunden till andra människor. Jag vill var en sån kvinna som utan ledsamheter drar iväg på egen hand långt långt bort från den trygga lilla lyan.
Jag vill inte vara rädd.
Jag vill inte bli superyngklig så fort en person jag inte ens tyckt om försvinner ut ur mitt liv.
Jag vill inte deppa i år för gamla killar eller kompisar. Jag vill bli fri från dem efter en månad av rå sorg. En månad då jag sitter på krogen med en drink och gråter så vackert att mascaran rinner sådär lagom, jag vill gråta utan att se helt förvrängd ut och få akuta andningsbesvär.
Jag vill inte vara en inställsam tjej som alltid är den snälla, jag vill vara en sån person som andra har lagom respekt för! En sån som kan hugga ifrån som en kobra så att det blöder. Jag vill inte börja gråta så fort det bli bråk med maken. Jag vill kunna skrika tillbaka för full hals, kasta ett par tallrikar och sedan älska hysteriskt som försoning. Inte halvmuttra, grina, vara långsint och sedan somna på soffan med bultande ögonblock.
Jag vill vara en sån som dansa vild salsa istället för att hamna i ett hörn lekandes bottenlös sanning eller konsekvens, villkunna sitta och dricka en kopp kaffe alldeles solo på ett café utan att känna mig det minsta ensam, inte halvligga över saftglaset med en bulle i hela ansiktet, mansikt läsande en tidning så ingen tror att jag har tråkigt.
Jag vill ut och resa vara en spännande person, inte säga
-Va! är det redan 2008?
-Vad jag gjorde i somras?
-Måste ha jobbat då eller nåt...
Men jag skulle inte stå ut med mig själv en sekund om jag verkligen var den person som jag ibland drömmer om att vara...
">
Detta är jag...
- Junibacken
- En tjej som nyss gått med i 30 plusgänget och som älskar inredning och min familj. Bor just nu med sonen M och maken M katten Busan,hennes fästingar, makens fiskar i ett radhus i skånska Förslöv, och trivs alldels utmärkt med livet...
Våran båt
I den här har vi upplevt många härliga stunder..
tisdag 30 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men maken skulle säkert stå ut med en sådan kvinna!
Skicka en kommentar