Poliser och ordningspoliser

Ibland tror jag att det är polisen och ingen annan som ska se till att vi medborgare sköter oss.
Att vi inte mördar varandra, snor varandras grejer eller att vi cyklar utan cykellampa.
Eftersom vi människor har en tendens att vara lite olydiga ibland verkar det vara ett ruggigt trist jobb att vara polis.
Som att vara morsa och farsa åt en jobbig snoris i trotsåldern, fast på heltid och med mer inslag av knivar och andra farliga vapen. Det kan väl ingen vilja ha som jobb???!!!
Så är det förstås inte. Jag läste en gång om en polis som hade jagat en liten mopedtrimmarekille i flera kilometer och satt fast honom PÅ SEMESTERN!!!
Alla andra yrkesgrupper verkar tänka tvärtom, tex góurmetkocken som värmer Gorby piroger på elementet när han ska äta hemma eller alla galna haute couturedesigners som själva gå omkring i svarta polotröjor och svarta neutrala brallor.
Det är något speciellt med det där monumentala ordningssinnet som präglar polis personlighetstypen ingen rast,ingen ro, alltid finns det någon som gör fel, håll ögonen öppna och låt ingen komma undan.
Gör man fel ska man ha spö,och eftersom ingen annan verkar bry sig får väl jag ta hand om det.
Det kryllar av människor där ute som inte kom in på polishögskolan. De fick kanske inte ens vara ordningsman när det gick på högstadiet. Men de tar sin uppgift på största allvar och viker inte en tum.
Här kommer 1 exempel på situationer där jagunder de senaste månaderna träffat på ordningspoliser förklädda till vanliga människor.

Jag handlar mat och släpar min korg till den kassan där det är kortast kö (naturligtvis) En solariebrun tant med pergamenthud och polosport-kep står framför mig.
Hon vänder sig om och tittar ner i min korg och säger med citronröst:
"Är det där verkligen bara sju varor?"
Jag inser att jag råkat ställa mig i snabbkassan. Fel av mig förstås, men jag undra vad det spelar henne för roll?? Det står ingen bakom mig, och hon har redan betalat sina sju varor.

Jag tror verkligen att dem finns överallt och man går aldrig säker, som dyker upp bakom en så fort man råkar göra något "fel" för att snabbt tala om det för en.... och det sägs ju att alla radhusområden har en skvaller käring och en polis och dem lär jag säkert snabbt träffa på när vi flytta.... hoppas bara att det dröjer ett tag!!!