Vi är inte odödliga....

Hur skulle du leva om du fick reda på att du bara hade 10 år kvar? Tänk efter riktigt ordentligt...vad skulle vara viktigt och vad skulle vara fullkomligt ointressant för dig i ditt liv?
Ja menar 10 år skulle helt plötsligt kännas väldigt kort om det var det sista du hade....
Jag har funderat kring det här med döden på sistone, dels för att jag är nybliven mamma och vill dela mitt liv med min son så länge jag bara kan och del för att det nu i krokarna som det är ett år sen min kompis K lämnade oss för änglarna i himlen.
Innan trodde jag nästan att jag var odödlig...men insåg ganska snabbt att jag inte är det och att det kan braka åt helvete när som helst.
Och extra tydligt blev det igår när jag somnade på soffan och hade en sån där dröm som är så verklig att när man vakna så tror man på största allvar att det verkligen ha hänt och mår skit dåligt.

Det jag drömde var att jag gjorde min halkbana igen och vår överdrivet hurtfriske trafiksäkerhets magister visade oss krockade bilar, krossade skallar och älgolyckor. På den här halkkörningen fattade jag i drömmen helt plötsligt hur lätt och fort det kan gå.
600 människor dör i trafiken varje år och vem säger att just du och jag ska sonas? Jag menar det spelar ingen roll hur bra du och jag kör bil, kommer det en dåre så kommer det en dåre och det finns inget man kan göra...
Plötsligt kändes inte pengar så viktigt utan rätt fjantilgt. Vad är pengar? Jag kom på att jag skulle bjuda mina kompisar, man, familjen och mig själv på mycket mer. Åka på en resa, bjuda alla på en skit kul fest och bränna alla pengar på roligheter och ge fingret åt alla fonder och aktieportföljer.
Kompisarna är viktiga och mannen är väldigt viktig och min son är oändligt viktig. Jag vill inte missa en sekund med honom om jag nu ska försvinna! Visst dagis kommer han att gå på till för efter ett tag kommer han att tycka att det är tråkigt att bara vara hemma med mamma, men jag vill leva tittut med honom tills han somnar i min säng.
Jobba kan jag göra senare,bara eftersom pengarna behövs när man är dödlig. Men jobba jämt på hel tid...nej aldrig i livet!!!
Komma kl tio och gå hem vid tre låter i mesta laget, men okej...bada i massor med min son och min man, segla ute på havet, äta massor av god mat och bara unna mig dagens bröd (inga halvtorra källafransker från i förgår)
Men det lustiga är att det är ju här jag vill leva. Odödlig eller ej, men så som jag skrev tidigare är så som jag vill leva,och det är inga större konstigheter...det handlar bara om prioritera
Nånstans tro jag att de flesta kan hålla med mig angående levnadsätt. Men vi tror alla att vi är odödliga. Jobba, jobba, jobba träffa kompisar...ja kanske en annan dag...plugga, plugga, plugga nja semester kan jag ta en annan månad, stressa, stressa, stressa inte hinna äta lunch...träna istället för att träffa mormor och morfar och sedan somna hemma framför "Äntligen Hemma". Det är väl ändå inte så vi vill ha det?
Egentligen???
Glöm inte att du faktiskt ska dö en dag,och kom ihåg att det är du som bestämmer över ditt eget liv, så lev det som du vill, gör saker som förgyller din vardag, som få dig att må bra....