Jag är en sucker på fiskartröjor. För vita knutar, grusgångar, kobbar,skäroch små ekor.
Yepp, det är bara att erkänna - jag älskar skärgårdsdoktorn...ja jag vet, det är inte "rätt" att gillar den serien.
Den ska man dissa och betrakta som inälvorna från en rensad fisk, för det går ju inte att gilla något som den stora massan en gång har gillat så mycket. Men det skiter jag i, jag och 2 miljoner andra svenska ungefär.
Glasveranda, solnedgång,hjärtligt skvaller och en enda affär i hela byn...varför inte???
Vad finns det att inte gilla med det? Ge det till mig! Jag köper hela paketet. I och för sig bryr jag mig inte så mycket om handlingen som är rätt seg och förutsägbar, utan det jag är ute efter är att få ta del av känslan.
Den där ljumma,blåa eviga sommarnatten med rätt omgivning. Varje gång jag titta på Skärgårdsdokorn så vill jag verkligen vara en Wilma med blont hår,guldfärgad hud och rosiga kinder. Jag vill ro ut med båten och känna doften av havet.
Fast jag undrar ju vad det är som gör att vi gillar det och vill ha det så. Är det därför att vi är uppfödda från unga år på saltkråkan? Att man som liten såg Tjorven tölta runt på bryggorna och klipporna med Båtsman hack i häl....(visste du att de stoppade torkad fisk innanför hennes kläder så att Båtsman skulle följa efter henne? Mhmm, sorry, nu kanske jag hädade, men vissa sanningar måste sägas) så, så planterades en bild av den "absoluta lyckan och perfekta livet" inom oss!!
Jag läste tex om en kille som skrev i en kontaktannons att det enda han letade efter var en Malin i sitt liv. Malin från Saltkråkan förstås och han har nog fått svar av många tjejer som vill vara hans Malin.
Många av oss vill helt enkelt vara Malin eller Wilma. Dra på oss gummistövlar över dem perfekt slitna jeansen och vandra ner till sjöboden.
Äta färskpotatis och varma ungsbakade potatisar med majs med salt smör och dricka egen gjord fläderblomsaft till. Hälla upp te i tunt, gammalt porslin och vinka till granna bakom spetsgardinerna, kunna sitta på en solvarm brygga och låta tårna göra böljande cirklar i lent vatten....springa ner till bryggan i en morgonrock när solnedgången är i horisonten och ta ett skönt kvällsdopp...
Så varför gör jag inte det? Tja, kanske för att jag vet att inte skulle klara av att göra det på riktigt. Inte för att jag hatar myggor och tång, men trångsynta människor. Och att alla skulle veta vad jag gör i varje sekund- att någon har koll på allt från mina toalettbesök till vad jag har för märke på mina strumpor.
Jag skulle inte klara av att inte kunna gå på bio när jag vill....Men drömma sig bort kan man ju alltid....och jag vill verkligen verkligen vara en Wilma eller Malin och en dag kanske jag är mogen nog att bli en...men tills dess så får jag drömma om det!!!
2 kommentarer:
Fasiken vad KUUUUL Junilejon!! Att DU har en blogg! Nu ska jag lägga till dig till min google reader feed så att dina nya inlägg dyker upp hos mig automatiskt!! :-)
Hoppas allt är bra med dig och sonen också!!!!!!!!
Som sagt det var ett tag sedan du var i tråden. Själv hinner jag knappt in där heller nu sedan jag börjat jobba. Timmarna springer iväg. Och ofta prioriterar jag bloggen framför tråden nu eftersom bloggen är till för så många av familj och vänner där hemma. Så att de får följa Lill-Snorpan och oss.
Och det där med skärgård! jag ÄLSKAR skärgården!!!! Är uppvuxen i segelbt på sommarhalvåret så det spelar säkert in. Helt klart är skärgården en av de saker jag saknar allra mest från Sverige.
Du förresten jag kommer till Skåne efter jul. Har snackat löst med Mrs B och Tinga om en fikaträff då. Vill du hänga på?!
Vi har inte sagt ngt datum än för jag och M har inte bokat biljetter än, men det blir ngngång i mellandagarna.
KRAM!
Varför har du en längtan till att vara någon annan hela tiden? Är du inte nöjd med den du är? Eller är det någon annan som inte är det?
Skicka en kommentar